Så skriver Pär Ström i ett inlägg om påstådd mansdiskriminering i Indien, som är nästan totalt verklighetsfrånvarande och saknar all analys. Till skillnad från Ström, har jag forskat lite och har statistiken.

Enligt World Economic Forums Gender Gap Report 2010 ligger Indien på plats 112 av 134 länder. Det bådar redan inte gott för Pärs argument.

En av de saker han hänger upp sig på är att kvinnor i Indien betalar marginellt mindre skatt än män. Detta, enligt honom är ett tecken på mansdiskriminering, och kanske det kunde tolkas så, om samhället annars var perfekt jämställd. Men så är inte fallet. I dagens Indien finns dramatiska skillnader mellan könen när det gäller inkomst. Kvinnor tjänar i genomsnitt ungefär en tredjedel av den manliga genomsnittslönen. Bland de med höga inkomster är bara 3 procent kvinnor. Ännu mer talande är att kvinnor tjänar ungefär två tredjedelar av vad män gör för lika arbete! Dessutom har kvinnor det största ansvaret för att sköta om hemmet och i många fall jordbruket också – ett obetalt arbete. I detta läge så kan de marginella skattelättnader ses som ett tamt försök till att jämna ut spelplanen för kvinnor. Att kvinnor ska betala mindre fastighetsskatt är också ett tecken på mansdiskriminering, enligt Ström. I själva verket är det avsedd till att uppmuntra kvinnor att delta på fastighetsmarknaden i ett land där väldigt, väldigt få kvinnor äger någon form av fastighet. För de som är intresserad av könsbaserad beskattning finns ett mer utförligt förklaring i en akademisk text av Andrea Ichino här.

Nu kommer vi till det mest bisarra påståendet i Ströms text. I Indien har det funnits, och finns tyvärr fortfarande en vidrig företeelse som går under benämningen ‘hustrubränning’, där en nygift kvinna mördas (oftast genom en arrangerad ‘olycka’) för att hon bidragit med en hemgift som anses otillräckligt. Eftersom det är oftast kvinnans svärmor som arrangerar ‘olyckan’ anser Ström att det har inget med patriarkatet att göra. Hur någon som kallar sig genusvetare kan komma med ett sådant befängt påstående är verkligen löjeväckande. Att ett patriarkalt samhälle och könsmaktsordningen inte skulle påverka kvinnors syn på sig själva också är knappast möjligt. I detta fall värderar föräldrarna söner mycket högre än döttrar, det går ibland så långt att kvinnliga barn mördas eller aborteras baserad enbart på deras kön. Problemet har varit så stort att Indien nu förbjuder alla prov som kan avslöja barnets kön innan födseln.  Faktum att kvinnans familj ska bidra med en hemgift är ännu ett extremt klart tecken på att kvinnor är underordnade män i Indien.

I sin text skriver Ström också spydigt om att det finns särskilda insatser från staten för att få kvinnor att utbilda sig, och senare i texten konstaterar han att han såg flickor på väg till skolan, något som han påstår att svenska debattörer förnekar. Det är sant att när det gäller primär utbildning, alltså tidig grundskola, är det nästan lika många flickor som pojkar som deltar. Men när man kommer till senare grundskola blir skillnaden större och ännu större vid frågan om gymnasiet eller högre utbildning. En annan intressant fakta angående utbildning i Indien är att läskunnigheten bland män ligger på 66% medan bara 38% av kvinnor är läskunniga.

Han nämner också att manliga homosexuella par behandlas annorlunda än lesbiska par när det gäller entré till nattklubbar. Detta ser jag mer som en HBTQ-fråga och ska inte göra någon djupare analys, men det är värt att ifrågasätta om det kan vara så att manliga homosexuella ses som mer av ett hot av heterosexuella män, medan, som i andra delar av världen, lesbiska par är lite ‘sexiga’.

Hans prat om harem, förutom att vara märklig, har ingenting med den påstådda mansdiskriminering att göra och är så absurt att den är inte värd att bemötas.

Jag hoppas med detta inlägg kunna ge en liten överblick över situationen i dagens Indien, och bemöta Ströms ologiska och verklighetsfrånvarande påståenden med lite statistik och analys, något som Ström så ofta saknar.