Jag har faktiskt träffat William Petzäll. På en debatt hos RFSL Borås, inför valet 2010. Och det första intrycket jag fick av honom var att han var en självupptagen, oansvarig bratunge som brydde sig mer om sitt utseende än sin politik. Hans strategi där var att försöka skylla allt på ‘etablissemanget’ och islam men, som man kan förvänta sig, var han inte direkt villig att prata om Sverigedemokraternas bakåtsträvande familjepolitik, HBTQ-rättigheter eller partiets taskiga syn på kvinnor och jämställdhetsarbete.
”Jag bara går omkring och njuter. Vad tror du? 60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar!”
Där han verkade också ganska berusad, bara cementerade mina tidigare intryck av denna charlatan. Hans medverkande i SVT:s dokumentär Vägen till riksdagen visade också en fåfäng brat som spred sitt hatiska budskap mellan vistelser på solarier.
Det var kanske då inte så chockerande att Petzäll omhändertogs av polisen i lördagskväll för fylleri efter att ha blandat kopiösa mängder alkohol med tabletter på en förfest i lägenheten han delar med sitt ex. Tabletterna skulle ha varit blodtrycksmedicin, vilket visade sig vara ett lögn. Det blev ingen stor nyhet i de traditionella medierna, förutom kvällstidningarna – tänk om Jytte Guteland eller Adam Cwejman gjorde likadant, vilket uppror det skulle bli! En bra analys av den mediala bevakningen, eller brist därav finns hos Ulf Bjereld, och är inte fokuset för detta inlägg.
Efter detta bekräftade Sverigedemokraternas Sven-Olof Sällsröm att Petzäll ska ta en ‘timeout’ och bli sjukskriven från sina poster. Vad då sjukskriven?, tänkte jag och många andra.
”Upprinnelsen till nattens händelse ligger drygt ett år tillbaka i tiden. Under en tågresa till Lund blev jag oprovocerat attackerad av en psykiskt sjuk man som försökte hugga ihjäl mig med en kniv och jag lyckades med nöd och näppe undkomma med livet i behåll. Händelsen, som för mig skulle visa sig bli mycket svårbearbetad, gjorde att jag drabbades av återkommande panikångestattacker. Den pyskiska stress som följt med valrörelsen och riksdagsinträdet har tyvärr förvärrat situationen och försvårat mitt tillstånd.För att lättare kunna bearbeta mina problem och för att kunna fullgöra min uppgift som riksdagsledamot har jag av läkare fått utskrivet starka ångestdämpande mediciner. Jag borde ha förstått att dessa mediciner inte bör kombineras med intag av alkohol, men detta var ändå vad som skedde under gårdagskvällen.”
Det första jag tänkte var kan detta vara sant? Eller är det åter ett försök från Sverigedemokraterna att skylla ifrån sig och göra sig till martyrer? Min kommande analys bygger på att det han skrivit är sanningen, fast det betyder inte att han är bortom tvivel, själv kommer jag inte vara helt tillfreds förrän jag hör ett läkarutlåtande eller liknande!
Ni som läser denna blogg regelbundet vet att jag själv har haft problem med panikångest och depression i många år, och det har varit ett helvete för mig, och om uppgifterna stämmer kan jag känna någon form av medlidande med Petzäll, vilket i sig är lite oroväckande.
Panikångest är hemskt att uppleva, den kan nästan förlama en och är ett problem som ofta bagatelliseras. Jag har själv känt skam inför att berätta att jag lider av ångest och depression, eftersom det kan ses som ett tecken på svaghet, och det är helt sannolikt att det har varit ännu värre för Petzäll med tanke på den machoistiska grabbkulturen som präglar Sverigedemokraterna. Vilket gör det nästan förståeligt att han inte ville erkänna att han tar ångestdämpande mediciner.
Att han dock påstår att han inte visste att denna typ av medicinering inte ska blandas med alkohol tror jag inte en sekund på. För mig har det påtalats av läkare, apotekare och sjuksköterskor åtskilliga gånger och det står även på lappen som kommer med medicinen. Att han då blandade dessa med stora mängder alkohol tyder på antingen en total oansvarighet, vilket gör att man kan ifrågasätta hans lämplighet som politiker ännu mer, eller någon form av självdestruktivt beteende och i så fall borde han genast söker kontakt med en psykolog.
I nu läget känner jag mig oerhört kluven inför Petzäll och hans situation. Å ena sidan har vi här en man som står emot allt som jag står för och som har tidigare visat en sådan brist på respekt för inte bara minoriteterna i detta land utan också Sverigedemokraternas egna väljare. En man som har återigen gjort bort sig allvarligt och som kan ha mist det redan ganska låga förtroendet han hade. Men å andra sidan, om uppgifterna stämmer, är han en människa som likt mig lider av en allvarlig psykisk åkomma och som har kommit ut med det, vilket förtjänar lite respekt, särskilt med tanken på vem han är och partiet han företräder. Och med detta i åtanke kan jag medge att jag tycker att vi ska visa lite respekt för honom denna gång och inte stigmatisera honom på grund av sin sjukdom. Men det betyder inte att jag inte kommer fortsätta ifrågasätta, kritisera eller debattera hans åsikter, politik eller hans lämplighet som förtroendevald politiker.
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, William Petzäll, Politik, Panikångest
